måndag 6 augusti 2012

Minnen...

Ja, då är det måndag igen. Har jobbat helgen
och det är alltid roligt. Mycket tack vare
min trevliga kollega!

Här ett foto från gäst rummet
i Törnrosas stuga.. Skira spetsgardiner
och rosa lampa. 
Som alltid sitter jag en stund i pappas
vedbod eller plockar bland hans saker.

Tänker och minns.

Den 28 juli var det nio år sedan
han gick bort.

Ren hornet längst ner till höger
är ett minne sedan pappa
var fjälljägare i jägarbataljonen
Norr om Polcirkeln år 1950.

Han var då 21 år gammal.
Mina gamla pilar och andra kära saker.
Farmors gamla trädgårdsstol.
Här kan jag tänka och kontemplera.
Lugnet infinner sig och jag känner
pappas närhet.
Låter det konstigt? Det är det inte
för mig. Han finns där i luften,
i trädens susningar och i vattnets
skvalpande.

Varje blomma är en vittnesbörd
om hans tid här på jorden.
Det är inte sorgligt, utan en stor tacksamhet
för vem han var och allt gott han
gjorde för mig och Elsa.

Vi saknar honom men minns honom
med glädje och tacksamhet.

Tack för att jag fick skriva
av mig:)

KRAMAR

28 kommentarer:

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Det låter inte det minsta konstigt, jag vet precis vad du menar. Har själv mist min pappa, han dog alldeles för ung. Fina minnen, och ett varmt fint inlägg.
Kramar
AnnaMaria

Änglarna finns sa...

Vilket fantastiskt inlägg!!
Jag tror att din pappa, hade varit så stolt, om han hade läst detta!!
Jag tycker inte alls, att det låter konstigt!! Jag vet precis hur det är..pappa dog för 2 år sedan..och han är med mej varje dag...det är jag övertygad om!!
Ha en fortsatt mysig kväll!!
Kram Annika

Hanna sa...

så vackert du skriver och underbara bilder.
Kram
Hanna

bakom berget sa...

Konstigt....nej inte ett dugg. Jag förstår exakt vad du menar. Min pappa är ju oxå borta.Det hände när jag var ung och jag saknar honom mycket och påminns så ofta när jag ser mig omkring här hemma.
Ha en fin kväll min vän. Vi hörs snart.
KRAM KRAM.

Cajsas Faster sa...

Härliga minnen och vackra saker. Både glatt och sorgligt. Men vad vore allt utan minnen?

Ha det så skönt i din fina stuga.

Kram

samson sa...

Tur att vi har våra minnen
ha det så gott
maggan

Elna sa...

Det är precis så det ska vara. Fina minnen.

Kram
Elna

EM sa...

Man minns alla de gamla med både kärlek o tacksamhet, och saknad så klart. Speciellt nu när jag håller på och röjer inför flytten. Då kommer minnena rusande... Som du så fint skriver, man minns dom i saker, ställen och t o m dofter...
Nu väntar en spännande tid för oss. Vi bröt upp när vi flyttade hit till gården, och nu är det dags att dra vidare igen, 21 år senare...
kram EM

Hjärtruds Stuga sa...

Fina minnen ska man vara rädd om. Förvara dem varsamt i hjärtat, ta fram dem ibland och njut av stunden.

Ha det gott

Kram Karin

Anneli sa...

Så vackert du skriver.
Precis så är det ju, vi minns våra kära genom olika platser, genom saker och på så sätt finns de ju alltid med oss.

Kramen till dig,
Anneli

Tina sa...

Norr om Polcirkeln, uj så kallt det låter. Jag som klagar idag..
Så fint du skriver, minnen är viktiga.

kram

Fågel Blå sa...

Åhh så fint i den lila stugan,, och jag förstår precis det du känner,
inget konstigt alla
Ha en fin Dag
Kramar Kathrine

Carina Sjölund sa...

Minnen är någonting ingen kan ta i från oss. Visst förstår jag att du saknar din pappa.
Kramen på dig♥

Marie-Nostalgi och Romantik sa...

Så fint du skriver om din pappa och alla minnen om honom. De finns med oss överallt ändå, även om det inte är kroppsligen.
Kram
Marie

lisashus sa...

Åh, vilket fint och vackert inlägg och jag tror absolut att det är så som du skriver - att han alltid finns på den plats han älskade, bland alla sina spår!
Vilka fina bilder med minnen du visar! Visst är det väl så att vi vill omge oss med minnen och kanske gamla saker som påminner oss om personer vi älskat!
Vilken fin plats att vara på!
Varmaste kramar
Lisa

Linda sa...

Jag förstår precis hur du känner. Var kan man komma närmare dom som vi minns än på platser dom bodde och älskade?

Kram, kram

Rosa i huset i vitt sa...

visst är det skönt när man har sina minnen..min pappa gick bort för över 20 år sen alldeles för tidigt...kan fortfarande känna att han är med mig ibland..en del tycker att man är konstig när man säger så ...men det får stå för dom.

Kram Rosa

Änglarum sa...

Hej vännen! livet är oss bara till låns,känns i bland konstigt att man är maktlös över själva livet,man vet inget om morgondagen på gott o ont.. minnen får man vårda ömt och minnas våra kära så som din pappa.kram Jessica

Viola sa...

Vad fint du skriver och vilken härlig plats att få minnas...KRAM PÅ DIG

Lenas Trädgårdsrum sa...

Vackert och rörande inlägg Helena! Förstår precis vad du menar .... visst är nära och kära som gått före oss med oss på många olika sätt ..... det är jag övertygad om!
Kram Lena

Mycket annat & lite betong sa...

Vad roligt att ni har allt kvar så att du kan sitta där bland din pappas saker och minnas. Fina minnen och fina saker.

Kram Agneta

Vardag och flärd sa...

Ja, det är sköna minnen att se på sakerna pappa använde, det är fint att ha så många fina minnen som man har med sig och lär sig av!
Kram Eva

Sofia sa...

Åh.. så härligt med en massa bra minnen! Blir riktigt rörd... du skriver så fint!
Kram och ha det gott!
Sofia

Nely sa...

Hi dear,
I am so sorry for your dad,but you have memories ..your dad spirit are with you!
Have a nice day:)

skifferhuset sa...

Så fina tankar å ord om din Far! Riktigt rörd blev jag! Ha det fortsatt fint på platsen där din Far finns med alla minnen! Kram Iréne

G:a Affären sa...

Det här var ett vackert inlägg, ja sorgen övergår så småningom till tacksamhet att få ha varit nära de som inte längre är med oss. Jag förstår att du och Elsa hade en fin pappa på många sätt.
Vilken vacker plats ni har.
Varm kram från mig
Cia

Anonym sa...

fina, fina rader till Din fina, fina pappa som gick bort alldeles för tidigt/ Kram Carina

Maj sa...

Fint inlägg. Jag kan känna precis som du när det gäller båda mamma och pappa. Själv tror jag dock att det är vår fantastiska hjärna som förmedlar dessa känslor av varierande slag.//M